Varför skjuta upp till imorgon det du kan skjuta upp till i övermorgon?

Den filosofin lever jag mer eller mindre efter. Vet inte om det är så mycket med mening som ett personlighetsdrag helt enkelt. Rätt skönt för det mesta men trist när i övermorgon kommer & man måste ta itu med det (fast då skjuter man upp det till nästa övermorgon..). Har hört nåt citat att "det bästa sättet att få en uppgift att verka svår är att skjuta upp den". Nog sant tyvärr. 
Tills något annat dyker upp som är ännu tråkigare, då blir helt plötsligt allt man skjutit upp väldigt lockande & man får hur mycket trista saker somhelst gjorda, bara för att slippa undan den där grejen som är tråkigast av allt (& tyvärr oftast nödvändigast).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback