Klantighet

Jag är så ootroligt fruktansvärt klantig så det existerar inte!! Jämt!! Jag råkar ständigt ut för saker som bara inte händer. Lyckas med allt. Är en sån person nivet som konstant vandrar runt med blåmärken & småsår både här & var & vet inte ens hur dom hamnat där. Går in i möbler, kanter, väggar & favoriten - dörrposter. Dom påstår att man under tonåren kommer in i nån slags klumpperiod, om det har nåt med puberteten att göra elle nåt ja vet inte, när man typ går in i saker & sånt där. Jag har nog aldrig riktigt tagit mig ur den där perioden tror jag. Har det efter min mor, hon är precis likadan, slår sig fortfarande på soffan som bara stått på samma ställe i typ 30 år..
Min senaste bravad är att jag skurit mig i tån.. Hur lyckas man med det kanske du undrar nu? Så enkelt att man råkar putta ner en brödkniv från en bänk. Dom har ju ett sånt där klumpigt handtag så att dom ska landa med det neråt, men hur man än vänder & vrider så gör ändå gravitationen att knivbladet så småningom &så landar. & har man då, som jag, lite otur så hamnar det med eggen ner på en naken tå som hamnat lite ivägen. Det där med fötter & tår som hamnar ivägen är ett återkommande ämne i mitt liv. Trampade på en rostig spik när jag var yngre. Vid ännu yngre ålder stack jag foten i en träsko & fick getingstick. Sen kan man ju göra som min syster &så, & trampa på en tejphållare så man får åka till akuten.. Eller som min andra syster, tappa en tung skål på tån & sen när den är så lagom infekterad ställa ett stolsben på samma tå. Mormor min tappade förresten en vinflaska på sin tå(vilket hon dock aldrig skulle erkänna, hon dricker ju inte vin..*harkelharkel*).
Nu när jag kommit igång dyker den ena anekdoten efter den andra upp så kan nog hålla på ett tag. Det finns ju liksom en outtömlig lista med klantigheter jag gjort i mitt liv. Kommer ta dö på migsjälv en vacker da, ja lovar! Fast de vore ju ändå mer väl än om ja to dö på nån annan.. Min pojkvän är orolig. Så fort ja skriker Aj! eller dyker upp med en ny skada så får man den där bekymrade förebrående du-måste-va-mer-försiktig-gumman-blicken..
En gång var jag inne i pappersförrådet på jobbet(mitt gamla jobb om de spelar roll) & noterade på väg in att det låg såna där plastgrejer på golvet, nivet såna som brukar sitta runt papperskartonger & postorderpaket & tidningsbuntar & sånt. Tänkte inte mer på det förrnsän jag vände mig om & skulle gå ut igen, upptäckte då att på nåt vänster lyckats sno in fötterna i dom där banden så ja stupa handlöst me huvet före in i väggen.. De ju lite de som e jobbigt, mitt huvve brukar råka illa ut & de ju inte så bra. Har fått lätt hjärnskakning 3 gånger inom en period av ett par år. Första & andra gången behöver vi inte gå in på, let's just say att dom hände på Bogrens i Skövde, no further comments. Tredje gången halkade jag i duschen.. Skratta inte, de e faktiskt bra mycke lättare än man tror!! Skulle kliva ut & satte foten på en våt fläck sen vet ja inte riktigt va som hände, bara att ja landa me bakhuvet på tröskeln..aj säger man då. Mamma som då bodde på våningen ovanför kom nerrusande för hon trodde jag vält en bokhylla..tack för den.
Vissa saker får man skylla sig själv för iofs, som att man inte ska dricka öl innan man skär lök & sånt där..då blir de synn om fingrarna. Sen kan man råka ut för dumheter ändå, bara genom att inte tänka sig för. Här kommer en rolig en: var på jobbet där dom hade ställt ett par jättevaser med blomsterarrangemang lite i vägen bakom receptionen(jobbar i hotellreception, detta hände återigen på mitt gamla jobb). Arrangemangen var ganska höga, med såna där smala färgade bambupinnar nivet. & vaserna var ganska tunga, så jag skulle böja mig ner eller sätta mig på huk eller nåt sånt för att flytta lite på dom. & får bambupinnarna rakt upp i snoken!! Långt upp. Fasen va ont de gjorde!! Trodde ja skulle börja blöda näseblod & tårarna bara rann som dom gör när de gör ont i näsan & där stod jag bakom min hotellreception & kunde bara hoppas på att det inte skulle komma nån gäst precis då.... Ja, man får lite historier att berätta iaf. & folk som tycker synn om en..=) Får väl skylla på att jag är blondin. Har hört att blondiner ska ha känsligare öron, så de kanske e nåt me balansen, sitter inte den i örat..?

Kommentarer
Postat av: Julia

Minns du när jag åt dina rosa blomtvålar? HAHA!!

Postat av: Hannut

*ler* det där me blompinnarna det tyckte jag va rolig!Jag skratta så jag höll på o dö när du berätta det när du hade gjort det=)

2006-04-21 @ 11:17:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback